Jag har nämligen varit i Gamla Uppsala med en vän och tittat på utgrävningarna vid den Norra Kungsplatån, som ligger alldeles bredvid kyrkan. En gigantisk husgrund har grävts fram som är lika stor som de största kända i Norden, eller kommer att visa sig vara större.
Det fick mig att tänka på hur transformationer mellan kulturer går till. Inte helt osökt dök den sumeriska gudinnan Inanna upp i skallen. Jag ämnar nu visa hur det har gått till när Inanna har inkarnerat hela vägen till Jungfru Maria. Innan någon undrar, så försäkrar jag på min akademiska heder att detta inte är en egen teori som jag hittat på. Den röda tråden går tydligt att följa från början till slut och har omskrivits i vetenskapliga verk. Håll i er, för nu kommer en expressförklaring av en gudinnas femtusenåriga historia!
I den tidigaste skriftkulturen som vi känner till fanns alltså himmels-krigs-, kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Inanna. Innan henne byggdes tempel åt gudinnan Ki ca 3000 f kr (senare kallad Ninhursag) på en kulle där det stått flera andra tempel som vi inte vet något om. Bit för bit tog Inanna över hennes kult.
Inannas kännetecken var en blå mantel, en gördel med fruktbarhetskrafter och en stav med två slingrande ormar (en s k Caduceus). Lejonet, korna och duvorna var hennes djur. Hennes symboler är nymånen och den åttauddiga stjärnan. Hon förknippades också med morgon- och aftonstjärnan (dvs Venus) och med stjärnan Sirius. Förutom att härska över regn och stormar, var hon också ölhusens beskyddare. Hennes färg är blå (efter himmelsmanteln), hon har regnbågen som sitt halsband och zodiaken som sin gördel.
Hennes namn betyder månens eller himlens drottning.
Granatäpplen och kakor förknippas med hennes kult.
När Babylonierna erövrar Sumer, ärver gudinnan Ishtar-titeln som Himlens drottning. Men hon tar också över den åttauddiga stjärnan och nymånen, samt zodiaken som gördel. Senare ses hon avbildad med en cirkel av stjärnor kring huvudet. Hon är himmels-, krigs- och fruktbarhetsgudinna och råder även över kärleken. Hon avbildas stående på ett lejon och har en Caduceus-stav liksom Inanna. Morgon- och aftonstjärnan är hennes emblem. Liksom Inanna har hon en känd myt kring sig om en resa till underjorden och en döende och en återuppstående älskare.
När Israeliterna hölls fångna i Babylon på 500-talet f kr, influerades de mycket av den lokala religionen.
Redan kring 1300 f kr i Kanaan centrerades kulten kring gudinnorna Ashera och Astarte. Namnet Astarte är en variant av namnet Ishtar, liksom det bibliska namnet Esther. Beskrivningen på Astarte är en kopia av beskrivningen på Ishtar. T ex finns titeln som himlens drottning med, hennes emblem är nymånen och stjärnan och hon har samma funktioner som Ishtar. Aftonstjärnan är hennes emblem och på avbildningar står hon på ett lejon. Sjömän invokerar henne som "Havets Härskarinna". Även Astarte har samma berättelse som sina föregångare om färden till underjorden och har också en döende och återuppstående partner.
Vi vet att Jeremias folk dyrkar henne under exilen i Egypten på 500-talet f kr och bakar kakor till henne..
Gudinnan Ashera var mor till Astarte och hennes funktion var som gudarnas och kungarnas moder. Hon symboliserade livets träd och dyrkades i lundar och i tempel. Hon var gift med himmelsguden El och när alla andra gudar fördömdes av det levitiska prästerskapet, smälte El samman med Jahve. Ashera blev då Jahves hustru.
Samtidigt får den urgamla gudinnan på Cypern allt fler drag som påminner om Astartes. Hon har månen och stjärnan som emblem och i kulten ingår bakade kakor och granatäpplen. Denna gudinna blir på 400-talet f kr känd som Afrodite. Liksom sina föregångare är hon havets härskarinna, styr över krig, kärlek, fruktbarhet och sexuell njutning. Hon har en gördel som ger fruktbarhet, hennes speciella fågel är duvan och hon härskar över himlen som hon reser över i en vagn. Ibland håller hon i en stav.
Hittills har varenda gudinna förknippats med ett halsband och till och med i den germanska delen av världen, återfinns gudinnefigurer med halsband enda ifrån bronsåldern. En del av figurinerna åtföljs av små avbildningar av duvor och de germanska gudinnorna dras också i en vagn.
Ca 217 f kr importerade romarna gudinnan Afrodite till sitt panteon via Sicilien. Gudinnans namn latiniserades till Venus. I hennes tempel förekom rituella samlag och hennes närvaro i templen symboliserades av flera levande duvor. Hon är kopplad till havet och till kärleken och förknippas med aftonstjärnan.
När kristendomen blev statsreligion i Rom i slutet av 300-talet e kr, så var romarna missnöjda med att det bara fanns en Gud och hans son att dyrka. Gudinnans skor hade inte fyllts av någon och det hölls kyrkomöten för att komma tillrätta med problemet. På ett kyrkomöte i början av 400-talet hade man bestämt att Maria, Jesus moder, var jungfru. År 431 hämtade man inspiration från Isis-kulten, som var populär i Rom, och utnämnde Maria till Gudaföderska. Man lät Maria smälta samman med den tidigare dyrkade Venus.
Gudinnans duva blev den heliga anden som kompletterade fadern och sonen. Maria kläddes med en blå himmelsmantel och avbildas fortfarande ibland stående på en månskära och med en cirkel av stjärnor kring huvudet. Hon har också zodiaken som sitt bälte och bältet har fruktbarhetskraft. Vissa kyrkor har Marias bälte i sin samling av reliker. Barnlösa kvinnor sätter det på sig för att bli fruktsamma.
På Cypern kallas Maria ibland för "hon med det gyllene granatäpplet". I kyrkokonsten avbildas hon då och då med granatäpplet.
Alla de här gudinnorna (utom Maria) anses som dubbelkönade, vilket är vanligt bland riktigt stora gudomligheter. Ja, vad mer ska jag säga? Texten talar för sig själv. Gudinnan är tydligen fortfarande ibland oss, hon har bara inkarnerat i en ny form (som filmatiseringen av Avalons dimmor så tydligt påpekar i slutet.).
Jag kan bara citera de kraftfulla orden av en av Inannas gamla prästinnor, Enheduanna:
Du bär de uråldriga gudarnas mantel.
(...)
Att förstöra, bygga upp,
lyfta eller sänka
är du, Inanna
Att lämna över den kungliga kronan,
tronen och kungens stav
är du, Inanna.
Att bestämma ödets lotter
är du, Innana.
Att befria
är du, Inanna.
Äring och frid på er allihop!
Inspirerande som vanligt, allt man kan invända är kanske, att det hela hade föga att göra just med den fornnordiska religionen, men det gäller kanske också för mitt nuvarande snack om epifanier, eller uppenbarelser... (apropos vad du sade om reinkarnation - se detta )
SvaraRaderahttp://tannhauser3.wordpress.com/2011/06/16/epifanier-2/
Tänker försöka besöka Gamla Uppsala själv med broder Träskmannen från Estland (som jag får kalla honom) som ju är frimurare. "Att mura rätt är stort, att mura fritt är större"
Man borde se hallbyggnaden där. Värt att ta ledigt för. Tycks som vi båda har mycket tid till förfogande, men få andra i det hedna och ludna Sverige tycks vilja haka på. Samfundets debattsida verkar helt död, den också..