Karma chameleon?

Nu tänkte jag för tillfället avrunda hela reinkarnationsdiskussionen med en liten tanke angående karma.
För er som är mindre insatta med begreppet, så brukar det i dagligt tal användas som ett slags uttryck för "som du sår får du skörda". Om någon slå till någon och samtidigt skadar sig själv i processen, kan vi uttbrista i i uttrycket "Instant karma!"

Ibland har vi som västerlänningar fått en något snedvriden uppfattning av karma. Ordet betyder ungefär "handling" på sanskrit och hänsyftar på en handling som sätter igång en cykel av handling och konsekvens.
Det finns en uppsjö av olika idéer kring hur karma fungerar, både från de religioner eller traditioner där karmabegreppet hör hemma och från utomstående betraktare.

Hur menade jag att vi i väst har fått en snedvriden bild? Jo, jag tänker på att vi är uppväxta med en religiös världsbild där ont och gott figurerar. Även de av oss som inte är religiösa stöter på begreppet inom kulturella sammanhang (och ibland inom politiska). Vi arbetar med dualism, med två sidor som är i konstant opposition med varandra. Detta figurerar även i några andra religioner, men just nu vill jag återvända till vår syn på saker och ting i en kristen kultursfär. Som kristet land har vi himmel eller helvete som ett inarbetat koncept. Även de som inte tror använder ofta uttryck kring konceptet. Vad det gäller populärkultur i film eller rockband, så ska vi inte ens öppna dörren.

En ganska surrealistisk tolkning av helvetet från renässansen. Någon som vet vad Påskharen gör längst ned mot mitten-vänster?

Himmel och helvete förutsätter ett universiellt gott och ont. Men om vi börjar att prata om goda eller onda handlingar, så behöver vi bara skrapa lite på ytan för att de båda ytterligheterna ska bli mindre ytterliga.
Vi kan börja med att översätta begreppet till goda eller onda handlingar. Jag antar att det är vad det egentligen handlar om.
Vad är en god handling?

Inom flera kristna traditioner finns det specifika handlingar som anses som goda. Du kan idka välgörenhet, gå på pilgrimsfärder, be si och så många gånger, etc. Men även här kan begreppen bli suddiga. "Du skall icke döda", står det i en av lagarna. Ändå kan dödandet användas till ett "gott" syfte, när det gäller att bekämpa "ondskan".
Jag vill genast lägga till att jag inte har något personligt emot kristendomen eller de som i dag utövar den. Jag kan ställa mig tveksam till vissa inriktningar av den och när jag nu diskuterar kring konceptet ont och gott, så gäller det givetvis begreppsförståelsen inom särskilda fall och inte vad enskilda individer inom sagda religion tycker och tänker.

När det kommer upp frågor om att bekämpa ondskan i praktiken, så handlar det alltid om aktion mot andra människor, som i sig anses vara influerade av ondskan. Men finns det i dag någon som tror på att det finns onda och goda människor? Jag skulle personligen vilja ändra dessa begrepp till illvilliga eller välmenande intentioner. Är det egentligen något annat vi talar om?

Vi vet alla, i all krasshet, att det är kulturella och sociala element som bestämmer vad vi uppfattar som goda och onda handlingar. För en muslim eller en hindu skulle det vara meningslöst att göra ett flertal Ave Maria som en god handling. Å andra sidan kan hjälpsamhet mot en annan människa i nöd betecknas som en god handling i alla dessa kultursfärer.
Då kommer omedelbart vissa frågor upp: Var det en god handling av Albert Speer att hjälpa Hitler att skapa byggnader till sitt tredje Rike och att sköta ammunitionsfabrikerna åt honom senare in i kriget? Är det en god handling att förhindra aborter med parollen "Allt liv är heligt" och "du ska icke döda", samtidigt som man bombar tillbaka andra människors kulturer till stenåldern med mängder av civila offer som följd, för att en handfull personer från sagda kultur gjorde dig eller andra illa eller helt enkelt störde dig med sina åsikter?

Något vi ibland påminns om är att världen inte är rättvis. med rättvisa menar vi kanske då att alla inte får vad de förtjänar. Enligt en karmisk lag borde det ju vara så. Kanske kan vi istället konstatera att människor allt som oftast handlar med intentioner som de i sig själv ser som rättfärdiga eller välmenande och att det ibland helt enkelt blir tokigt. Jag tror att väldigt få människor som har begått handlingar som jag personligen skulle se som fruktansvärda, såg det som att de begick en ond handling. Antagligen skulle de se handlingen som rättfärdig. Tyvärr så tror jag att gott, ont och rättfärdighet är otroligt farliga ord att använda.

            Jag skrattade nästan ihjäl mig när jag såg denna. Blev bara tvungen! Var Hitler rolig? Inte egentligen, men om man inte skrattar, så måste man väl gråta.

Även om det är något uttjatat, så kan det vara bra att ta ett sådant extremt exempel som Hitler. Med rättfärdighet som grund och stora visioner om att ställa allt till rätta enligt sitt eget koncept om hur världen skulle vara, ansåg han det rätt att bestraffa och förinta miljontals människor på ohyggliga sätt. Dessa människor som föll offer för hans regim, råkade illa ut på grund av endast en liten del av den helhet som gjorde dem till de människor de var. I det här fallet var det fråga om extrema förföljelser av människors trosuppfattningar, ursprung, fysiska omständigheter, politiska åsikter eller vem de råkade bli förälskade i.
En del av hans handlingar hade hämnd som motiv, andra ideologiska övertygelser. Jag tror personligen också att det fanns psykopatiska drag i Hitlers personlighet, men frågan är väl egentligen ifall Hitler var ond.

Jag tror inte att någon människa kan vara god eller ond, eftersom jag inte tror på gott eller ont. Men jag tror på ignorans och okunskap och jag tror på subjektiva åsikter som ibland är en produkt av den tid och den bakgrund (eller mentala förutsättningar) som människor har. Svaren på varför en människa som Hitler (eller Stalin, eller Kaddafi och diverse andra för den delen) agerar som de gör är ofta otroligt komplexa.
Att förstå handlar inte om att hålla med, men det handlar om att försöka se saker för vad de är, oavsett hur mycket jag personligen tar avstånd från det.

Här vägs det hjärtan i den fornegyptiska dödsprocessen. Om ditt hjärta är tyngre än en fjäder, så äter det konstiga djuret längst till höger upp dig. 

Vetenskapen är överens om att naturen är en diktonom. Det betyder bl a att vi människor är komplext sammansatta varelser med lite allt möjligt i oss. Det vi kallar för en man har både testestoron och östrogen i sig och båda könen befinner sig egentligen bara på en glidande skala mellan ytterligheterna.
Som människor är vi fulla av motsägelser.
Vårt känsloliv består av glädje, ilska, kärlek, hat, skadeglädje, sorg, illvillighet, välvilja och mycket mer.

Hur ska någon högre makt kunna döma oss, när våra omständigheter kan ha lett oss till att tro att vi gjorde gott, att vi menade väl men det blev så fel ändå?
Jag tror inte att det finns någon högre makt som dömer oss. Jag tror, när det kommer till reinkarnation och karma, att vi dömer oss själva. Jag tror att de personer som på ett eller annat sätt har hamnat i kläm på grund av våra handlingar kommer att ha något otalt med oss och nästa gång vi stöter på dessa människor kommer vi att uppleva konsekvenserna av den relation vi hade sist.
Det gäller även i det livet vi lever nu, Nuet, vilket för mig är det viktigaste. Därför är det betydelsefullt att konfrontera och göra upp med de relationer vi har omkring oss, försöka förstå att i en konflikt ligger sanningen oftast mitt emellan och att ibland kommer vi att begå misstag i våra relationer med människor, men att lämna lösa trådar är sällan någon bra idé.

En del människor kommer att ta mer energi från oss än de ger och de kommer att skada oss genom sin närvaro. Då kan det vara bra att bryta den relationen så fort som möjligt. I vissa fall är det frågan om polisanmälningar som måste göras och andra tråkigheter. Erfarenheten lär oss vad vi är beredda att stå ut med och hur vi bäst behandlar människor omkring oss.

Karma handlar inte om abstrakta koncept för mig, det handlar inte om belöningar eller straff, utan om ren pragmatik. Jag vill inte behöva leva i oro över människor som kan vilja hämnas på mig. Jag vill inte förgifta mina tankar med hämnd eller frustration över människor som kan ha skadat mig medvetet eller omedvetet. Destruktiva tankar stjäler enormt mycket energi som  istället kan användas till att gå vidare med livet, att läka  eller att bygga upp något nytt där det gamla raserades.
Besvärliga relationer kan ibland kräva totalt avståndstagande och personligt arbete. I de värsta kriserna kring sådana relationer finner jag det oftast bäst att leta upp en terapeut eller ibland en god vän jag litar på. Och ibland tar saker och ting tid. Ett halvt liv, ett helt eller flera liv.
Går det ens att leva utan att trampa någon på tårna? Knappast.
Vi har olika åsikter och vi grälar och och agerar på det vi tror är bäst hela tiden. Vi har ett begränsat synfält i den kosmiska helheten. Vi kan inte se vart alla handlingar kommer att leda och det är helt okej. Vi är inte mer än människor, men vi är inte mindre heller. De saker vi kan se, det vi blir medvetna om, kan vi arbeta med för att minimera obehaget i kontakter med folk längre fram. Det är inte värt att försöka förtränga, åtminstone inte om du vill ha ultimat flyt i detta livet och i kommande.

Det är förstås lätt att använda stora ord när man sitter i ett land som inte har drabbats av krig på mycket länge och där levnadsstandarden är förhållandevis hög. Många människor i världen har inte en sådan tur att de kan leva utan att drabbas av krig, svält och olyckor som leder till desperata handlingar. Men vi som mest lever med I-landsproblem har ofta tid till annat än att enbart kämpa för överlevnad.

En märklig tolkning av Elysium, en av dödrikena i den antik-grekiska och antik-romerska mytologin. man verkar promenera mycket, eller bara undra vad mer det finns här än stora fält?

Karma för mig handlar om det du själv drar på dig och lämnar efter dig. I fråga om relationer till allt levande.
I aktuell forskning tror man att hela tanken kring karma kommer från shramana-traditionen, vilken senare har utmynnat i Jainism och Buddism. Tankarna kring karma influerade också det vi kallar den Brahmanska traditionen (vari hinduismen ingår). Tanken på återfödelse existerade också innan shramana-traditionen, men då fanns det inga kända koncept om att handlingar i ett liv skulle bestämma vad du föddes som nästa gång.
Jag tror inte att våra handlingar bestämmer vad vi föds som. Jag tror att alla våra handlingar är subjektiva och att de snarare avgör vilka vi blir och vad vi har för slags bagage med oss in i detta livet och i nästa. Jag tror på att reda ut det du kan och gå vidare från det du inte kan påverka och att i stället leta efter så mycket glädje och kärlek du kan hitta i livet.

Jag har också gnostisk-buddistiska tankesätt, som gör att jag tror på ett sätt att lämna reinkarnationscykeln och uppnå andra typer av existenstillstånd. Men emedan jag inte sätter så mycket tilltro till asketism och världfrånvändhet, så har jag total tilltro på att en tillräckligt stor kärlek till allt (inklusive dig själv) och ett stort sinne för humor kommer att innebära befrielse på ett eller annat sätt.

Jag har influerats av en mängd olika trosuppfattningar i mitt eget andliga liv och ibland hittar jag även ett och annat citat från Evangelierna som jag får tankeställare av.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad."
I ljuset av hur jag ser på saker, så låter det inte så himla tokigt trots allt.

Stora kramar och mycket sol!

(Och glöm inte den dagliga presenten)

                                               Kvällsdopp väntar, följt av- så klart- glass!