Reinkarnation

En sak som jag verkligen är bra på är att vara dålig på att hålla fokus när jag skriver. Det känns som att jag lämnade ett antal lösa trådar som borde följas upp var för sig i förra inlägget. Så nu blir det tema på  reinkarnation och vad jag upptäckte kring just det temat.

De goda nyheterna var att jag gick ut gymnasiet med toppbetyg. De dåliga nyheterna var att det var mitt under nittiotalets brinnande finanskris och inte ett jobb fanns i sikte. Så jag började plugga igen, den här gången på universitetet. Jag dök rakt in på Teologen i Lund, under ämnet Religionshistoria och läste fram till magisterexamen där.
Under den här tiden fick jag kontakt med en grupp som studerade och skrev avhandlingar på Psykologiska intutitionen. De var mycket intresserade av parapsykologi  och en av dem ville starta upp ett experiment om just reinkarnation! jag skulle vara med och assistera, men passade så klart på att undersöka mina egna "minnen" närmare.
(Om någon av er som läser detta var med och höll i experimenten eller deltog i dem, så garanterar jag att inga namn eller igenkännande detaljer om er kommer att nämnas.)

Här är det viktorianska London, som jag har mycket nostalgi till. Naturligtvis hade jag det materiellt välbeställt under den tiden och kunde pyssla med vad jag ville.

Detta ledde till en rad sessioner med över tvåhundra deltagare som kom in för att få olika former av regressionsterapi. Vad ville vi få fram med detta?

a) Vi var toksugna på att ta reda på ifall vi kunde få ut ett enda empiriskt gångbart bevis för fenomenet.
b) Om det fanns några mönster i människors upplevelser av tidigare liv, så ville vi hitta dem.
c) Vi hade alla tre personliga upplevelser i det förgångna som drev oss till att vilja undersöka mer.
d) Vi hade uppenbarligen alldeles för mycket fritid och tänkte slösa bort den på något kul. (Detta var innan internet blev så roligt som det är i dag.)

Det vore rena döden för den som läser att behöva höra om allt vi gjorde och alla exempel vi fick fram. I stället ska jag fatta mig kort (för en gångs skull) och berätta vad vi kom fram till, eller rättare sagt, så som jag tolkar det vi fick fram:

1. Vi såg inget tydligt mönster i reinkarnation beträffande t ex samhällsklasser, kön, ursprung, religion och artskillnader. Ett fåtal av de som blev undersökta hade förutom mänsklig form haft liv som olika typer av djur. Hittills har det bara varit fråga om däggdjursinkarnationer i dessa fall och de är, som skrivet, väldigt få.

2. Reinkarnationsförloppet i sig tycktes inte vara slumpartat, men dess utformning låg på den enskilde individen snarare än någon högre eller utomstående makt. Det fanns tre primära drivkrafter inuti en människa som tycktes styra vart de hamnade härnäst: Nyfikenhet (dettta var vanligare i de första inkarnationerna), ett övergripande mål med existensen (t ex ett lyckligt förhållande, hämnd, viss kunskap, etc.) och personliga relationer. (Man önskar återuppleva relationer med de man älskat, hämnas på de man hatat, reda ut problem med folk, etc).

3. Även om ingen högre makt tycktes styra reinkarnationsförloppet, så fanns det väsen som lade sig i eller följde människors liv. En del talade om skyddsandar (däribland närstående avlidna), andra om högre makter. Vissa tycktes åtföljda av en hel grupp "skyddsandar" genom sina liv och andra bara av en. Antalet kunde också skifta genom liven. Gemensamt för dem alla var att de hade en välvillig inställning till den människa de följde.
En del upplevde att de talat med någon av dessa väsen mellan sina reinkarnationer, ofta strax efter sin död eller strax innan sin födsel. Samtalet handlade då alltid om vad dessa kroppslösa människor ville göra härnäst, vad de borde göra eller vad de kände sig nödgade att göra. I slutändan var det ändå den reinkarnernade människan som hade sista ordet och tog sitt beslut.

4. Vi hittade ett empiriskt bevis. Vi hittade till och med två. MEN: Vad vi verkligen bevisade var fenomenet, inte reinkarnation! Vad man väljer att dra för slutsats av fenomenet är en smakfråga. (Jag kan berätta mer om bevisen i ett annat inlägg, de förtjänar särbehandling.)

Jag upplevde alla de här punkterna personligen när jag lät mig genomgå regressionsterapin som en av försökspersonerna och därför säger min intiution att det är så det ligger till. Men hur och varför vet jag inte.
Det kommer upp en del frågor i sådana här sammanhang. Den vanligaste är den om populationsökningen. Nu när jordens befolkning ökar så snabbt, var kommer alla själarna ifrån? Det finns mängder av olika svar att hämta ifrån diverse mysterietraditioner, men själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Jag har försökt att utarbeta teorier, men de blir väldigt komplexa och begränsade, eftersom de bygger på min egen uppfattning om hur kosmos bör fungera.

Det här ser väl trevligt ut? Men här, ute på en liten ö i  Polynesien, hade jag gräsliga upplevelser för några liv sedan. Usch och fy! URK!

Men en sak  visste jag med en gång efter att ha gått igenom så många liv. (Och det var ändå inte alla liv, vi har en historia bakom oss som är drygare än diskmedlet Yes). Jag visste att jag var alldeles utmattad i själen och att jag ville ta det lugnt. Vila lite. Få lite lugn och ro. Men ärenden som har med personliga relationer att göra drev mig återigen tillbaka. Med lite tur och hjälp av välvilliga väsen och makter, kanske jag lyckas bli av med en sten eller två från min själ.

Jag borde ha tappat åtminstone några småsten i dag, när jag tog årets första dopp i havet med vänner och avrundade med thaimat. Mmmm...!

Någon som läser som har åsikter eller upplevelser om reinkarnation och hur det fungerar? Berätta gärna!

Många soliga hälsningar!