Jag tänkte berätta hur jag som hedning firade midsommaren, dvs sommarsolståndet som inträffar i dag. Vi har ju sedan tidigare lagt dagen på närmaste helg i kalendern, vilket innebär att jag firar två gånger. Den här dagen är dock den viktigaste för mig.
I dag har jag jobbat på dagen och under kvällen har jag firat midsommar med andra hedningar. Vad jag och just dessa hedningar har gemensamt är att vi alla har en koppling till Forn Sed. Uttrycket Forn Sed använder vi som ett samlingsbegrepp för fornnordiska trosuppfattningar. Tidigare sade vi asatro (som i tro på asagudarna), men detta är egentligen en alltför snäv definition. De som utövar Forn Sed kan ha band med både gudasläkterna asar och vaner, eller intressera sig för andra väsen i naturen, t ex rådare och fylgior. En del av oss ser helt enkelt naturen som helig och ytterligare några lägger vördnaden av förfädrar och förmödrar i fokus. Vissa av oss föredrar mysterietraditionerna, såsom sejd (en nordisk form av schamanism) och bruket av runor i magi och spådom.
Många av oss blandar alla dessa koncept till en personlig utformning.
Vad vi alla har gemensamt är att ingen av oss har fått en snedtändning på nationalromantik.
Detta är - i dessa hårda tider när vi har Sverigedemokrater i riksdagen- en nödvändighet att nämna.
De hedningar jag känner och umgås med har en öppenhet inför andra kulturtraditioner och minoriteter som ligger över genomsnittet i Sverige. Ofta blandar vi också in element från andra kultursfärer i våra firanden och ritualer. Vi önskar inte begränsa vår kreativitet på något sätt. Till exempel, när en grupp från Samfundet Forn Sed Sverige (en riksorganisation) vandrade i Pride-paraden i Stockholm, hade de ett nordafrikanskt trumband med som orkester. Det gick hur bra som helst.
En annan gång höll vi en ritual för Freja där vi en person hade satt ihop en indisk dans till en melodi som jag själv hade skrivit. Vi var båda då iförda i enkla tunikor som var väldigt inspirerade av antikens Grekland.
Ibland använder vi oss givetvis av gamla nordiska seder också, åtminstone de vi gillar. Eftersom det inte finns ett ensamt bestämmande organ eller en hierarki i dessa kretsar, så gör var och en som de vill i sin kontakt med det religiösa. Dock har jag aldrig varit med på ett blot där man offrar djur. Dels är de flesta alldeles för blödiga i fråga om djur och natur och skulle bli alldeles förtvivlade (det finns en del vegetarianer i dessa kretsar) och dels handlar det om vanligt vett. Ingen är intresserad av att bryta mot lagen och ingen ser någon anledning till att försöka återuppleva en historisk tid som flytt för tusen år sedan. Den sed vi utövar är levande för att den kan anpassa sig till sitt rådande samhälle.
En vän till mig i de hedniska kretsarna har myntat uttrycket Görokrati. Med det menas att den som tar tag i det som ska göras och faktiskt gör det, hon eller han kan också bestämma över hur det ska göras.
Det här låter säkert partiskt, idylliskt och hippie-inspirerat, men jag försäkrar var och en om att vi har lika mycket intriger som alla andra grupper, vilket tyvärr är en naturlig del av samvaron människor emellan. Men vi har i alla fall sällan tråkigt i varandras sällskap.
Så på Midsommaren använder vi (eller de som tar tag i saken och ser till att det firas) ett par traditionella drag:
Vi hjälps åt att klä en liten midsommarstång och att binda kransar som alla kan ha på huvudet. Vi sjunger sedan sånger kring midsommarstången. Några spelar instrument till. Sedan blotar vi, dvs offrar och säger hyllningar och böner till inkallade gudomligheter och väsen. I vårat fall blev det Frej och Freja som hade huvudrollerna i dag. Kanske inte helt ologiskt, med tanke på att sommarsolståndet är tiden då fruktbarheten i naturen är i full kraft. Det står dock var och en fritt att kalla in och vända sig till de gudomligheter och väsen man vill.
Blotandet går vanligen till så att vi först åkallar de krafter som vi vill ska närvara. Sedan kan var och en lägga offergåvor vid en plats vi utsett. I det här fallet var det intill Midsommarstången. Offergåvorna ska med fördel vara organiska och nedbrytbara. Miljömedvetenheten i dessa kretsar är nästan kusligt hög. Ibland spiller man en skvätt vätska rakt ned i marken från ett glas man själv dricker ur för att symboliskt dricka med de krafter man vänder sig till. Här kan man passa på att uttala en personlig bön också, tyst eller högt.
Därefter (eller ibland före) så står vi i en ring och låter en bägare gå runt till alla. Var och en som vill dricker en skål till någonting när de har bägaren. Man kan t ex höja bägaren och utbringa en skål till Freja, eller till någon människa man tycker om. Det kan också handla om abstrakta begrepp som en hyllning till kärleken, sexualiteten, fruktbarheten, livet, naturen, eller förändringens och dödens nödvändiga kraft. Fantasin sätter gränser.
När alla är klara med bägaren, så äter vi picknick i gröngräset. I år gick vi hem till en av oss och åt, eftersom regnet och åskan insisterade. Vi hade också gäster som var med oss under hela ceremonin, bl a en man från Litauen som sjöng en litauisk-hednisk sång om världsträdet och som lärde oss att litauiskt mjöd inte är något som man skämtar bort.
Så ser den midsommar ut som jag har firat två år i rad just här, på lokal plats. Det är till och med så att åtminstone två olika Forn Sediska midsommarfirande ägde rum i Stockholmstrakten i år.
Det är viktigt att nämna att det inte finns några fasta former för hur ett blot eller någon form av kontakt med krafter ska hållas. Det är som sagt upp till var och en.
På vissa ställen har det formats blotlag, dvs organiserade grupper av Forn Sedare som ibland firar hedniska högtider och gör andra aktiviteter tillsammans. Inom en sådan grupp kan lokala traditioner bildas, om man tycker att ett koncept som använts tidigare har fungerat. Däremot kan man lika gärna strunta helt i hur folk gjort innan och sätta ihop sitt eget sätt att fira. Vissa hedniska utövanden sprider sig till andra delar av landet och ibland till andra länder, liksom vi själva gärna inlemmar andra kulturers sedvänjor.
Detta är viktigt av fler skäl än demokrati. Det som håller en tro levande är medvetenheten om varför man gör exakt som man gör. Genom att inte ha fasta ritualer, måste man reflektera över sin tro vid varje tillfälle något rituellt ska ske eller som man själv ska sätta upp något. Då har man större gehör inför de krafter man vänder sig till och håller sitt sinne öppet för utveckling. På det sättet blir varje tillfälle i kontakt med krafterna mer levande. Att gå till ett blot eller en ceremoni med ett öppet sinne blir då en självklarhet, eftersom du inte vet hur just de som organiserat blotet har tänkt. Då måste du också vara alert under själva ceremonin och medveten om vad du gör.
Jag gjorde en liten klassisk rituell handling på vägen hem från midsommarblotet. Jag plockade sju sorters blommor, medan jag sjöng på en galder (en rituell/magisk sång eller vers) som jag fått som gåva av två vänner i påskas. Jag tyckte att just den här galdern passade utomordentligt för den här dagen.
De sju blommorna ska in under kudden så snart jag går och lägger mig. Innan dess ska jag meditera och dra ett par runor. Jag lägger sällan runor till mig själv, eftersom man så gärna kan låta partiskheten överskugga de faktiska insikterna och bilderna som kommer när man spår. Men vid speciella högtider som den här och vid rätt sinneslag, kan det vara nytta med det. Jag har samlat ett par frågor en längre tid som det nu är läge att börja arbeta med. Vi får se om något vettigt kommer ut ur det.
Jag hoppas att alla har haft en bra midsommardag och att det ljuset under den här dagen har lyst upp era liv på ett bra sätt.
Äring och frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar