Och nu ska vi prata om oskulder.
I dag (fredag 1 juli) skulle det ha firats nyår i det antika Grekland, enligt den attiska kalendern. Det är inte bundet vid datum, utan efter när den första nymånedagen inträder, vilken avslutar den sista månaden. Månaderna räknades nämligen efter nymånarna. 1 juli i år är alltså första dagen i den första månaden (1:a Hekatombaion.)
Med tanke på detta ska jag fokusera på den Grekiska mytologin och rentvå Artemis namn. För er som inte vet eller inte minns, är Artemis jaktens gudinna och en form av mångudinna. Hon är beväpnad med pil och båge och lever ute i den vilda naturen tillsammans med sina jakthundar. Samtidigt som hon jagar djuren är hon också deras beskyddare. I hennes kult ingick även roller som beskyddare av barnafödsel och av kvinnors övergångsperioder, t ex födelse, pubertet, moderskap och död. Hon är också Apollons tvillingsyster (vari relationen Apollon identifieras med Solen och Artemis med månen).
Det nämns också vanligtvis att Artemis är "jungfrugudinnan"och därav vakar över sina följeslagares kyskhet. Detta tas så för givet att man ibland i mytologiska lexikon kan läsa att hon får vredesutbrott när hennes oskuld hotas. Tyvärr har detta varit en populär tolkning från och med den moderna religionsforskningens barndom. Föreställningen om Artemis oskuld kommer ifrån översättningen av det grekiska ordet Kore.
Ordet betyder mycket riktigt jungfru, men i bemärkelsen ung fru, dvs ogift kvinna.
I det grekisk-antika samhället, där man allt som oftast värnade om unga kvinnors oskuld innan giftermålet, kan det vara enkelt att tolka in att mödomens betydelse gäller även Artemis. Men allt vi egentligen vet när vi läser originalberättelserna kring den här gudinnan, är att hon värnar om att hennes prästinnor och präster förblir ogifta. Och gudinnor och gudar lever, som vi vet, ett liv som på många sätt skiljer sig från människornas. Samtidigt som de är en del av ordningen, lever de oberoende av människors sociala konventioner.
I den grekiska mytologin har t ex kärleksgudinnan Afrodite sin egen sexualitet som hon lever ut när helst det passar henne. I nordisk mytologi lever gudinnan Freja dessutom ogift och härskar över sin gård själv, liksom över sin sexualitet.
Artemis upplevs ofta som en ung kvinna av sina följeslagare, men knappast som oskyldig och skygg. Och det är väldigt svårt att tänka sig den här gudinnans tveksamma oskuld som "hotad". Det är Artemis själv som är jägaren. Om någon skulle agera sexuellt hotfullt så är det hon. I det fall hon straffar dödliga som har sett henne naken, handlar det om integritet. Artemis låter sig inte objektifieras av någon. Hon är sin egen och hon väljer själv vem som tillåts vara intim med henne. Hon lever på sina egna villkor och är fullt självtillräcklig.
I min erfarenhet är hon också en utmärkt beskyddare i feministiska sammanhang. Hon visar total nolltolerans mot någon form av integritetskränkningar och frihetsberövanden.
Det är snarare fråga om 1800-talets tolkning av Artemis. Samtiden uppfann då tvåkönsmodellen som ville förklara könen som motsatser till varandra. Kvinnan var helt enkelt för männen en främmande varelse, som hade ett helt eget sätt att tänka och känna på. Den här föreställningen lever kvar (även om den för länge sedan har sågats i seriösa forskningssammanhang) och dyker då och då upp i form av böcker som Kvinnor är från Venus och män är från Mars. Tvåkönsmodellen fanns inte under antikens Grekland och var helt okänd fram tills på 1800-talet. Tvåkönsmodellen predikar att kvinnan inte har någon egentlig sexualitet och att hon i vissa forskares extrema synvinkel saknar förmåga att njuta av sex.
Under antiken ansågs kvinnor ha en starkare sexualdrift än män. Speciellt ogifta människokvinnor behövdes hållas i schack, då deras lust kunde ha förödande konsekvenser för familjens arvsrätt.
Men Artemis är en gudinna som inte lyder under människors lagar och hennes sexualitet är hennes egen. Hon jagar, men låter sig inte jagas.
Popikonen Tori Amos är, för er som inte visste det, en aktiv hedning. Inför varje konsert hon håller, riggar hon upp ett altare bakom scenen med sina gudomligheter. Flera av dem är från den amerikanska ursprungsbefolkningens panteon, men hon har också berättat att hon är fulltrogen med den grekiska gudinnan Demeter.
År 2007 släppte Tori Amos CD:n American doll posse, vilken var resultatet av en periods arbete med fem olika grekiska gudinnor. Tori önskade göra en feministisk platta som frångick den stereotypa Madonna-Hora-bilden och istället visa fram andra aspekter. Var och en av de fem gudinnorna sjunger "genom" Tori på skivan och har fått några sånger vardera. Hon uppplever sig ha kanaliserat gudinnorna genom sångerna. De fem gudinnorna är Afrodite, Athena, Persephone, Demeter/Dionysos och Artemis.
När Tori kanaliserar Artemis genom sånger som Dark side of the Sun, Devils and Gods och Yo George, känns hennes tolkning mycket närmare en realistisk bild av gudinnan. Hon erkänner också sånger på tidigare album som tolkningar av Artemis-influenser, t ex In the springtime of his Voodoo.
Jag kan uppleva American doll posse som svårtillgänglig. Den kräver att man verkligen lyssnar med god vilja. Plattan är inte gjord med topplistedrömmar i tankarna, även om ett par låtar snabbt sätter sig på hjärnan. För mig gick låten Dark side of the sun rakt in i hjärtat, lika träffsäkert som Artemis pilar.
Äring och fred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar